fråga
Den stora sorgen jag har i mitt liv, Det är att jag inte har några syskon! Jag har en halvbror som är 17 år yngre än mig. Kanske vi kommer kunna prata bra och umgås när han blir äldre men det är en sjuk åldersskillnad. När jag är 35 är han 18, jag har förmodligen 2-3 barn då, hoppas på att vara gift bo i hus, han går ut gymnasiet om ett år och får precis börja gå på krogen. Det är/var med sorg i hjärtat att ALLA utom jag i min klass hade syskon när jag var liten, ALLA! Varje jul/födelsedag önskade jag mig ett syskon. Ville inget hellre än att vara som alla mina kompisar, att ha någon att leka med, gå till och från till skolan med. Nu när jag är 22 år så saknar jag fortfarande fruktansvärt att ha någon, oavsett hur mycket man bråkar, vill klösa ögonen ur varandra så är det ditt syskon, Samma Mamma och Pappa. Ni är lika varandra till utseeandet, samma kött och blod. jag önskar av hela mitt hjärta att ni får ett litet syskon till Alice, när hon är 1-3 år, SKIT fullständigt i vad folk skriver, hur de nedvärderar, de har inget eget liv!! Det som är "främmande" det är skrämmande och de skulle aldrig klara av själva att ha ett barn. NI VERKAR UNDERBARA! Och fantstiskt kärleksfulla!
